Sedan urminnes tider

Ett viktigt skäl till att jag läser är för att jag då får vara ifred utan att behöva ange någon särskild anledning. Det räcker att hålla upp en bok och låtsas att man läser för att meddela sin omgivning att man inte vill bli störd. Sedan urminnes tider fungerar boken som en beskyddare av den privata sfären.

Om empati

Viljan att komma nära.

Intensiteten i intentionen.

Avsaknaden av ord.

Berättelsen som ett försök till en ny berättelse.

Jag undrar om vi verkligen har förstått vad det är att känna.

Dagboksblad

Säg vad du tänker på.

Belgisk choklad och något osympatiskt om han på jobbet.

Ska vi öppna fönstret? 

Fiskmåsar i följe. Skrikandes, dykandes.

Ett ständigt liv där ute.

Och djupt inom en ett osynligt väsen som hungrar och längtar.

Ibland är det inte möjligt att att säga rakt ut vad man tänker på.

Inte för att det skulle vara hemligt, utan för att det ibland är så svårt att lyssna på sig själv.

Det går år och dagar.

Jag känner djupt inom mig:

Min kropp, en stad, tung som ett hav.

Om det kateketiska

Själva adjektivet kateketisk rör den muntliga undervisningen i den kristna läran som gäller katekesen. Det är, annorlunda uttryckt, att stå i relation till kateketiken. Till exempel kan en utläggning benämnas som kateketisk.

Det är också en metod i fråga om undervisning: undervisning med karaktären av frågor och svar. Exempelvis skulle man kunna prata om ett kateketiskt sätt att lära ut på.

Claes

Han har bestämt sig för att maten ska smaka kinesiskt och därför gör den det.

Om personlighet

Inte bara sitter vår personlighet i själen, lika mycket sitter den i kroppen.

Lika mycket utgår den från kroppens uppfordrande röst.

Och de fåfänga, patetiska försöken som aldrig lyckas – ett efter ett infogas de i personligheten.

Nej, inte har vi förändrats så mycket sedan vi var barn.

Samtidigt rinner kiss längs husfasaden

Nånstans i världen flödar alkoholen och människor står på borden och skriker. 

Nånstans står en berusad man och kissar mot en husvägg, mer eller mindre medveten om att det han gör är fel.

Nånstans spelar ett ungt, nyförälskat par Uno under en stjärnklar himmel. Det är deras första resa ihop. Värmen har varit olidlig under dagen. Nu svalkar vinden smekande och len. Vad de inte vet är att båda ska återvända dit många år senare, men inte tillsammans. Det är inte svårt att hålla minnet av spelkvällen intakt, tvärtom ska det komma att förfölja dem.

Nånstans på en mörk väg filmar två killar sig själva med mobilen medan en tredje kör bilen. De är på väg till Mosul i Norra Irak, trots Utrikesdepartementets avrådan. I bilen är det varmt som i en kokande gryta. Bakluckan är bland annat full av kartonger med dekorerade teglas, en gåva till mormor i Mosul. 

Någonstans i Guatemala upptäcker en tekniskt lagd kvinna i 40-års åldern Snapchats geofilter för första gången. Hon begriper snabbt dess bedrägliga natur. Hennes minst lika tekniskt skickliga tonårsbarn vet helt säkert hur man får det att verka som att man är på en plats, när man i själva verket är på en annan. 

Någonstans i världen står två söner på borden och skriker. Alkoholen flödar. Samtidigt rinner kiss längs husfasaden på nattklubben.

Andra människors röster

När jag snörar av mig ytterskorna på boxningsklubben, hör jag från omklädningsrummet en röst jag saknat under sommarledigheten. Jag ler för mig själv. En människas röst är ofta det jag saknar mest när jag saknar någon. 

Vi är duktiga på att spara bilder av personer som gått bort. Men ljudupptagningar måste åtminstone jag bli bättre på att bevara.