Andras komplex

Av och till när jag läser en bok och är omgiven av människor kan jag få för mig att de håller koll på hur snabbt jag läser. Hur ofta jag vänder blad. Det är förstås en vansinnigt självupptagen och orimlig tanke. Vem skulle bry sig om min lästakt?

Detta är inget som tynger mig i någon vidare mening. Tyvärr är jag lättdistraherad och tänker på allt möjligt medan jag läser.

Och jag inbillar mig, och tröstar mig med, att så gott som alla har komplex för minst tio olika saker som inte går att förklara på något rationellt sätt. Kanske vill vi inte ens veta. Kanske är vi rädda för vad våra knasiga komplex säger om oss på ett djupare plan.

I vilket fall händer det att jag funderar på vad andra i min omgivning kämpar med att dölja. Och hur de kämpar, anstränger sig, medan de pratar med en. Hur de skyler över, maskerar och hoppas att vi andra ska förlåta.

Andras ambivalens

En bil framför mig på den fyrfiliga motorvägen ändrade sig i sista stund och tog oväntat avfarten mot Fridhemsplan. En annan bil, men i en annan fil, tycktes på liknande sätt tveka och gjorde, utan att blinka, ett våldsamt filbyte åt höger – korsandes den streckade linjen – sedan tillbaka igen.

Båda dessa händelser, antydande ett rörligt intellekt hos förarna, inträffade nästan exakt samtidigt.

När jag såg detta blev jag upprymd och fylldes av en känsla som jag inte riktigt kan förklara mer än att den inspirerade mig.

I folkvimlet

Du ljuger för dig själv.

Det gäller att försöka lista ut vilka lögnerna är.

Går ensam framåt i folkvimlet.

Mer självsäkert än någonsin.

Måttlig feber

Jag konstaterades febrig, och blev därför ursäktad,

omhuldad och omhändertagen

Därtill befriad från ansvar: plötsligt kändes kroppen lätt

Ett bedövat tillstånd upplevt som en räddning

Jag var varken fel eller rätt, vän eller fiende,

bara ett lättare sjukdomsfall

En av dem som får lov att stå utanför och titta in

Förändring

Alla människor man möter smakar något till en början:

Ofta utstöter de en unken och instängd lukt – en föraning om deras nuvarande belägenhet – varje människas särskilda utsatthet – förhållanden som man inte känner så noga ännu

Och alla människor, när de gör sorti, lämnar efter sig något:

En lite kvalmig eftersmak – själva ångan från den kollision mellan olika personligheter som varje mellanmänskligt möte framtvingar – syntesen, sammansmältningen

Människor smakar också något medan de tuggas och sväljs: den daggfriska smaken av frusen torv när det tinar och förvandlas till kärr

Och i kärren, bland högt gräs på fuktig sumpmark – aldrig på fast mark – står vi och ser inte särskilt långt

Sedan urminnes tider

Ett viktigt skäl till att jag läser är för att jag då får vara ifred utan att behöva ange någon särskild anledning. Det räcker att hålla upp en bok och låtsas att man läser för att meddela sin omgivning att man inte vill bli störd. Sedan urminnes tider fungerar boken som en beskyddare av den privata sfären.

Om empati

Viljan att komma nära.

Intensiteten i intentionen.

Avsaknaden av ord.

Berättelsen som ett försök till en ny berättelse.

Jag undrar om vi verkligen har förstått vad det är att känna.

Dagboksblad

Säg vad du tänker på.

Belgisk choklad och något osympatiskt om han på jobbet.

Ska vi öppna fönstret? 

Fiskmåsar i följe. Skrikandes, dykandes.

Ett ständigt liv där ute.

Och djupt inom en ett osynligt väsen som hungrar och längtar.

Ibland är det inte möjligt att att säga rakt ut vad man tänker på.

Inte för att det skulle vara hemligt, utan för att det ibland är så svårt att lyssna på sig själv.

Det går år och dagar.

Jag känner djupt inom mig:

Min kropp, en stad, tung som ett hav.

Om det kateketiska

Själva adjektivet kateketisk rör den muntliga undervisningen i den kristna läran som gäller katekesen. Det är, annorlunda uttryckt, att stå i relation till kateketiken. Till exempel kan en utläggning benämnas som kateketisk.

Det är också en metod i fråga om undervisning: undervisning med karaktären av frågor och svar. Exempelvis skulle man kunna prata om ett kateketiskt sätt att lära ut på.