Liljeholmen i januari

På tunnelbaneperrongen en eftermiddag i början av januari: En skröplig tant med krökt rygg, uppskattningsvis en och femtio lång, jagar efter en gubbe som hon tycks vara i sällskap med. Han är hennes definitiva motsats: ranglig och lång som en flaggstång i blåsväder.

Jakten som utspelar sig framför mig får mig att stanna upp. Hon tycks vilja honom något och det med en gång. Hon formar läpparna och gör sig på så vis redo för att börja prata, men hon lyckas inte få ur sig några ord. Han fortsätter således framåt med väldiga kliv och svajande överkropp, medan hon skyndar efter med betydligt raskare men mindre steg. Som en följd av längdskillnaden når hennes krafsande med händerna knappt upp till midjan på hans olivgrå duffel.

Efter någon minut gör hon sig sedd och hörd och han vänder sig om. Hon säger då något för mig ohörbart varpå de vänder på klacken. De gick visst åt fel håll, mot fel uppgång. Sedan försvinner de iväg från mig – som ett förvittrat sexvåningshus i trä jämte en minimalistisk enplansvilla i slow motion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s