Dessa fantasifoster

Jag kan inte sticka under stolen med att jag ibland fantiserar om att jag befinner mig i helt absurda situationer som antagligen aldrig skulle inträffa i verkligheten. Till fantasierna hör också att jag försöker prata mig ur de jobbiga situationerna – och det är själva pratet som är centralt för min fantasi.

Ofta rabblar jag de tänkte konversationerna högt för mig själv när jag är hemma i lägenheten och väntar på att pastavattnet ska koka upp. Jag kan till exempel inbilla mig att jag behöver förklara för någon som jag bara träffat fyra-fem gånger att jag nu, dessvärre, vill begära skilsmässa och det genast. Eller jag kan stjäla en scen ur en film, pausa precis innan scenen kommer och låtsas som att jag – och inte skådespelaren i filmen – förväntas säga en viss replik. Jag lägger mig även till med ett minspel och med gester som jag tror skulle passa min rollkaraktär bättre.

Inte sällan är det brutala och utmanande scenarion jag fantiserar om. Ibland skiljer jag mig, ibland driver jag in skulder, ibland hamnar jag i aggressiva diskussioner med min framtida körskolelärare och ibland håller jag högtravande advokatpläderingar i en amerikansk rättegångssal från 1950-talet.

Jag vet inte om den här fritidssysslan som jag ägnar mig åt är en del av någon akut sjukdomsbild, men det är spännande och underhållande och faktiskt helt harmlöst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s