Om man redan är stressad till tunnelbanan och är nära på att börja småjogga, hjälper det inte direkt att få syn på någon som springer i full panik mot samma destination. Då tänker man att personen framför har bra koll på avgångstiderna och springer för att det verkligen är bråttom. Det gör att man själv börjar tokspringa.
Väl framme vid slutdestinationen inser man att det är hela tre minuter kvar till tåget avgår och att personen som började springa bara var en bluff. Runtomkring en står andra resenärer och pustar ut med händerna på knäna. Då slås man av insikten man själv är en bluff som sprang, någon annans bluff.
I skottlinjen 