Kriminalitet på drömstadiet

När jag känner mig riktigt uttråkad brukar jag tänka att det just nu, någonstans i Sverige, sitter  någon eller några runt ett soffbord från IKEA och planerar ett spektakulärt rån. Kanske sitter det en handfull unga män i ett spartanskt inrett hem med fördragna persienner och svartvitt vinylgolv och drömmer om ett liv där pengar har upphört att vara ett bekymmer. Kanske delar någon i rånarligan ut kartor till de andra, kartor över en bortglömd värdedepå.

Jag tänker mig att de som sitter runt det där bordet är så upphetsade av stundens allvar, att svetten rinner längs med ryggarna som om de har sprungit ett maratonlopp. Inget får gå snett, tänker de. Allt kan gå snett, tänker de också.

Jag säger inte att jag vill befinna mig i det där rummet med rånare, jag bara säger: det är en tanke, en fantasi, som får mig mindre uttråkad. Kriminalitet kan väl ändå inte vara straffbart på drömstadiet?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s