Om läsandet och skrivandet

Som jag ser det är skrivandet – och nu låter jag högtravande, det inser jag – något man ägnar sig åt för att dra den främmande världen till sig. Om man inte lever under en sten konfronteras man jämt med det okända, det är ofrånkomligt.

Hur bra känner vi egentligen den värld som vi lever i? Som jag ser det blir vi bara flyktigt introducerade för den. På många områden där vi upplever att vi har full koll, kompletterar vår hjärna de verkliga intrycken med förutfattade meningar. Den enda man möjligen känner innan och utantill är sig själv, men många gör knappt det.

Om man accepterar antagandet att livet är en vandring i okänd terräng, kan läsandet och skrivandet hjälpa oss att se klarare. Jag tror att skönlitteratur kan vidga våra perspektiv, visa oss sådant som tidigare har undgått vår blick och på så vis göra oss mer toleranta – förutsatt att vi är mottagliga för det. Det är klart att det går att läsa en bok som om det vore en bruksanvisning till teven, men vad är då poängen med att läsa?

Till sist vill jag säga att det är viktigt att både skriva och läsa. Många gör antingen det ena eller det andra. Det är klart att det går att njuta av en bok utan att själv vara skrivande. Men du som vill vara skrivande, du måste läsa hela tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s