De dödas valspråk

Historieläraren kunde säga: Man bör ha koll på somliga, så är det bara.

Man bör ha koll på de nu levande men aldrig så att det går ut över studiet av de döda

Man bör ha koll på de döda för att de, åtminstone en del av dem, fler än man tror förresten, levde ett liv som man, vid studiet av deras levnadshistoria, ska förstå har stora likheter med det liv och den kamp som många, du till exempel, uthärdar idag

Man bör söka aktivt efter sådana döda som man vet har funnits men också efter sådana som man inte vet har funnits och, eftersom ingen hittills har nämnt dem för en, inte borde ha en rimlig chans att finna, men man måste söka i alla fall, låt vara att man då söker i blindo men också de blinda söker ju trots att de aldrig har sett skymten av det de åläggs eller ålägger sig själv att söka aktivt efter

Man bör söka aktivt efter sådana döda vars levnadsteckning man vid en första anblick i personakterna i arkiven inte är det minsta säker på har några som helst beröringspunkter med ens eget liv och den kamp man, outtröttligt eller tämligen uppgivet, uthärdar

Man bör söka aktivt efter dessa och inte vänta på, eller förvänta sig, att någon annan ska träda fram och sköta sökandet åt en

Man bör söka aktivt i arkiven också efter sådana döda som man på förhand vet har slående likheter med en själv men det kanske förstås goes without sayin’

Man bör, efter att ha sökt och funnit dessa döda, studera dem och försöka förstå dem inte bara genom att studera vad de sade för tokigheter medan de levde utan också vad de sade mellan varven som i efterhand visade sig vara både slående riktigt och rent ut sagt tänkvärt

Historieläraren kunde säga: Man bör anteckna så länge man lever, så är det bara

Man bör anteckna särskilt flitigt vid studiet av de döda, inte bara dem vars liv och öde i någon grad påminner om ens eget, utan även dem som efter en första gallring tycks olik dig men desto mer lik din samtid i idémässiga såväl som politiska och språkliga avseenden, och sedan ska du sprida det nedtecknade aktivt, för det är en av de skyldigheter du har gentemot demokratin, att sprida de lärdomar du har funnit, lärdomar som andra har fört vidare sedan urminnes tider, varför du ska göra det ska jag snart förklara, men, det ska sägas, det är också, vilket jag tror ska framgå i samma uppskjutna förklaring, en skyldighet vi har gentemot våra efterkommande, spridandet av lärdomarna som har överlevt, de måste vidarebefordras till nu levande men också till, inte att förglömma,  ännu ofödda barn

Man bör anteckna vad de döda sade, eller i varje fall påstås ha sagt, under sin levnad, inte minst tokigheterna, kanske allra mest tokigheterna, och du bör ta fram dessa anteckningar när du hör nu levande, tokiga levande ska understrykas, uttala rena tokigheter förklädda till självklarheter som hos andra nu levande, inte nödvändigtvis tokiga levande ska sägas, kan uppfattas som originella, kanske rentav medryckande, tänkvärdheter och du ska till lika delar sakkunnigt och tålmodigt förklara för dem, utifrån dina anteckningar om de dödas valspråk, att det där, det de kommer dragandes med nu, det är gamla historier alltsammans, som aldrig ledde till något gott

Man bör anteckna vad de döda sade, inte minst tokigheterna, därför att de av dig nedtecknade, sällan ihågkomna, ur arkiven framgrävda, en gång originella, en gång medryckande, tokigheterna kan användas till skydd mot antidemokratiska krafter som du vet lurar runt snart sagt varje hörn idag, exempelvis runt hörnet på arkivbyggnaderna där de dödas tokigheter förvaras, därför att de, de antidemokratiska krafterna, fullt ut förstår den sprängkraft, den subversiva potential som de dödas valspråk alltjämt besitter, låt det vara enkla, populistiska valspråk

Man bör anteckna de dödas tokigheter när man ser dem, för de antidemokratiska krafterna i samhället, i synnerhet dem faktiskt, vet att om man håller koll på, studerar och för vidare de döda antidemokratiskas en gång originella, en gång medryckande valspråk, kan det i en trots allt inte så avlägsen framtid komma att utgöra ett framgångsrecept eller framgångskoncept i kampen mot demokratin, som i dagsläget, på den andra sidan, i kampen för demokratin, utkämpas av nu levande som sällan eller i varje fall inte i tillräckligt hög utsträckning studerar de döda och därför är sällsynt sårbara för enkla, populistiska valspråk från förr

Man bör anteckna vad de döda sade när de levde också för att det kan spara oss nu levande en hel del tid, tid som vi, om vi slapp mota antidemokratiska krafter i grind, kunde spendera på skidresor till alperna med familjen eller rentav utan dem, tid som vi nu behöver lägga på att tillbakavisa, avfärda, replikera på tokigheter som till både form och innehåll är identiska med de tokigheter som antidemokratiska döda i alla år har tragglat med oförtröttlig envishet och som vi, om vi inte studerar de dödas floskler, ska komma att behöva dras med hos nu levande, antidemokratiska levande, och deras efterkommande tills historien upphör att vara historia och istället, i vår tid, ska stelna, stadfästas i tiden och bli det samhällsskick, det oskick, som vi aldrig kan gå vidare från, lämna

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s