Det är så bekvämt med makt

Å ena sidan är det vackert när två eller flera människor kan mötas i tanken, kroka i varandras resonemang, kanske rentav stärka varandra, finna gemenskap i något de förr trodde de var själva om att tycka eller känna. Å andra sidan: ingenting äcklar mig så mycket som när människor tycker lika – när de sitter runt ett bord, med en delikat fråga framför sig, som de vägrar att ta i.

Av rädsla för att stöta sig med varandra tiger de eller säga så lite som möjligt. Det är inte bara konflikträdsla utan handlar också i hög grad om taktik. Vem blottar sin okunskap först? Ingen vill vara först. Så, de ler mest, och säger de något, garderar de sig i samma stund för eventuellt avvikande uppfattningar och bemöter invändningar i förväg: de säger sig förstå i stort sett alla synpunkter på förslaget som ligger framför dem. Vad blir kvar då? Inte är det åsikter i varje fall!

Mer sluga mötesdeltagare tiger inte, de pratar på, de tycker rentav en massa saker, eller rättare sagt de hemfaller åt självklara ställningstaganden, som kunde vara modiga, om det inte vore för att alla runt bordet redan håller med. Men, invänder kanske någon nu, är det inte modigt att säga sig stå upp för en tanke, som en gång var radikal och är det på vissa håll än idag? Nej, det är i bästa fall att kapitalisera på vad andra har kämpat för och åstadkommit. Vad det handlar om är att befästa sin egen makt, sin egen befintliga ställning.

Jag hatar människor som befäster sina egna positioner, vägrar röra på sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s