Ett slags fångenskap

I vintras läste jag om någon, som ville göra gällande att i den stund vi gör anspråk på att med ord beskriva det vi ser, skapas ett förskräckligt avstånd mellan oss och tingen. Tingen skulle vara rena, påstods det, och vi besudlade av allt möjligt – tidigare erfarenheter, förbindelser till andra och så vidare – vilket antas grumla vår lins.

Parentetiskt ska jag nu i förbigående inskjuta en fråga: Hur är det med djurens blick, är den desto mer klar kanske? Antagligen inte.

När vi som barn tillägnar oss ett språk – jag inser hur poststrukturellt det här börjar låta – läggs ett filter över världen som förvränger vår uppfattning om den. På sätt och vis blir vi från den stunden beroende av språket för att alls kunna förstå och tolka tingen. Vad är detta om inte ett slags fångenskap?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s