Våra självupptagna röster

Varje gång jag möter en människa som lyssnar tålmodigt på mig och sedan svarar med ett inlägg som visar inte bara att hon har lyssnat, utan även reflekterat över det jag nyss sa, då rodnar jag.

Jag rodnar inte ofta men när någon om så bara för ett ögonblick ger mig sin fulla uppmärksamhet, då kan jag inte annat än att rodna.

Skulle jag omge mig med mer självupptagna människor än någon annan? Jag vet inte, jag tror inte det. Däremot tror jag att vi oftare än vad vi vill medge förfaller till självbespegling. Men vi ska inte vara så hårda mot oss själva på den punkten, självbespegling är en effekt av det samhälle vi lever i – så är det bara.

Sedan är det förstås mycket illa att de som sällan eller aldrig ges ordet är de som kanske i själva verket borde föra vår talan i världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s