Ögonen och flickan däri

Sitter på ett fik i Vasastan. En tant i beiga linnebyxor sitter två bord bort. Rullatorn står parkerad jämte, handtaget i höjd med en assiett med chokladsockerkaka. Assietten har silverkant, och sockerkakan har hon inte rört.

Hon ser varken arg eller ledsen ut, inte heller verkar hon särskilt bekymrad. Men hon tittar rakt på mig, och när jag försöker titta tillbaka, faller jag liksom in i hennes ögon, igenom glasögonen och ner i vad som känns som en annan värld. Jag ser ett grått fotografi föreställande en flicka sittandes vid ett fönster. Trots att det är en stillbild kan man se henne ropa ”Det regnar, det regnar!”

Tanten kan inte hjälpa det. Hon vill visa mig att hon är en stark person, men hon vill också berätta något om sig själv och om hur tufft hon haft det. Men hon klarar inte av att visa bara en utvald bråkdel av sin sårbarhet, så hon visar mig allt. Det är inte alls meningen, men hennes blanka ögon reflekterar i en enda blinkning all den sorgsenhet och det lidande, som finns gömt därinne.

Jag sitter och väntar på min grillade macka, men har för länge sedan glömt att jag sitter och väntar på min grillade macka. Jag kan inte riktigt hantera all den uppriktighet som riktas mot mig. Och när jag till slut återfår kontrollen över min kropp, ser jag att mackan redan finns där, under näsan på mig. Serverad för länge sen och därför kall. Nästan fryst, märker jag när jag petar på den med gaffeln.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s