Sikten från en talltopp

Varifrån de kommer vet jag inte, men jag gissar från framtiden: de goda råden, sprungna ur erfarenheter som ännu inte är gjorda. Inte desto mindre framstår de som kloka, välbetänkta – ofta är de utslagsgivande. De är precis de skingrande moln jag väntat på. Dessa råd ger mig åter en klar blick: en förening av saklighet och redbarhet. Att de anlänt som från en annan värld, en annan tid, är av underordnad betydelse.

Råden materialiserar sig i den rastlösa kroppen som en röst, från första stund trygg, modig och oförfärad, en röst som utsäger orden: gör si, gör så. Trots att rösten inte vill se sig som min, som en del av mig, kommer dess anvisningar, befallningar, inifrån kroppen.

Av alla röster inom mig är denna härskarrösten.

Rösten, tveklöst en han, något äldre än jag själv men inte mycket, viskar mellan tänderna: ömsom varnande och dömande, ömsom uppmuntrande och beskyddande. Rösten kan förefalla blyg eftersom den är tystlåten, men det är bara som det verkar. Han – nu kallar jag rösten en han – är påträngande, ett ihållande dovt ljud, och beskt kryddad, som om han inte kan låta bli att förakta det han ser i mig, och av världen, hans värld en gång, spejandes från sin talltopp i munhålan.

Rösten, utsida och insida på samma gång, är den röst jag till sist lyder. Han betyder allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s