Torleif

Hans namn lästes motvilligt upp, ett uråldrigt svenskklingande namn.

Det var hans tur nu. Hon var färdig med sitt anförande och han hade begärt replik och äntrat talarstolen.

Med sina väldiga kavajärmar av grå filt och den storväxta kroppen hängandes tungt på pulpeten tog han till orda.

Han drog in ett djupt andetag och blåste ut den gamla luften som stank leverpastej och inlagd gurka.

Ett osynligt oväder härjade plötsligt i det instängda sammanträdesrummet.

Alla som suttit och halvsovit lutandes mot sin bordskamrat vaknade nu till.

Han skulle bli oförskämd och börja skrika, tänkte några. Andra sköt bak stolen och gick ut ur rummet för att hämta vatten, fastän de inte var törstiga.

Hon ville hålla för öronen men kunde inte, det vore att avslöja sig för mycket.

Nu harklade han sig och satte igång det långa anförandet som varken skulle göra till eller från i debatten, eftersom ingen lyssnade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s