Ett lila skimmer

En vän till mig upplever klassisk musik som stressande. Hon brukar säga att det känns som att springa mot ett mål men aldrig komma fram, oavsett kompositör. Själv finner jag lugn och arbetsro, nästan alltid.

Någon gång lyssnade jag till en hjärnforskare som sa att människors hjärnor beter sig så olika varandra att det är snudd på ohederligt att tala om den mänskliga hjärnan. Jag vet själv mycket lite om hjärnan, så jag törs inte uttala mig vidare om det men visst ser det olika ut, i våra respektive inre världar. Vi kan aldrig veta, och det är så spännande tycker jag.

Samma vän, som blir stressad av klassisk musik, påstår också att människor hon känner har olika färger i den mentala föreställningsvärld som bara är hennes. När hon tänker på mig är jag lila. Det är lila runt mig, brukar hon säga, ett lila skimmer runt miniatyrbilden av mig som hon får upp i huvudet när någon påminner om min existens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s