Efter boken

När jag just slagit igen en bok eller, som i det här fallet, kan markera en e-bok som färdigläst i bokappen, förblir jag tyst ett par minuter. Låter de sista raderna sjunka in; bokens slutgiltiga utfasning ur systemet. Efteråt uppstår alltid en tystnad. En präst skulle kalla det en vördnadsfull sådan. En tystnad som talar in i min egen tystnad: den väldiga tystnaden inom mig.

Något mer händer. Jag sätter mig upp i sängen om jag legat ner och läst, eller lägger mig ner om jag suttit upp. Är ännu kvar i det som fram till nyss härskat i rummet: författarens tankar och språk. Så plötsligt upphör det inflytande som boken haft över tillvaron, förtrollningen är bruten.

När ytterligare några minuter har passerat kliver jag ut i världen, redo att möta det sorl av röster och ljud, och det vimmel av människor och djur, som alltid finns där, utanför bokläsningens temporära rum.

Eller så ligger jag kvar i sängen. Kanske omfamnar jag någon som ligger jämte. Någon som somnat för länge sedan och nu drömmer. Drömmens värld förresten, den skuggtillvaro som medvetandet för där: en värld större och märkligare än någon annan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s