Laban

Jag läste Mutationer av Anna-Greta Leijon (2007) av Pär Thörn och blev inspirerad till att skriva något eget i hans anda:

Jag heter Laban. Mitt namn är problematiskt av flera skäl. Förutom att det omedelbart för tankarna till det ängsliga lakanspöket Laban, i Inger och Lasse Sandbergs prisbelönta barnboksserie ”Lilla spöket Laban” från 1965, är namnet ett ljudmässigt magplask. När jag i mina tonår bjöds in till röjiga hemmafester presenterade jag mig aldrig med mitt riktiga namn, i stället kunde jag säga att jag hette exempelvis Loui.

Det hände emellanåt att jag sa mitt riktiga namn, men då sa jag det både snabbt och sluddrande, så att den som verkligen försökte uppfatta vad jag sa lämnades i stort sett chanslös.

På en del fester har jag förstått det som att det finns de som inte dricker något alls. När jag står och introducerar mig artigt men avslappnat för vad som visar sig vara en nykterist, brukar jag låtsas att jag behöver gå och kräkas och springer därifrån. Hur är man egentligen funtad om man som nykter förväntar sig ett meningsfullt utbyte med någon på en fest? Det säger ju sig självt att det är just kravet på meningsfullhet och betydelse i mötet man flyr från när man berusar sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: