Markus var den yngsta läraren, men också den mest ambitiösa av oss.
Först behövde han en röst, en röst som inte var hans egen späda. Han började låta som mig. Sedan behövde han en kroppshållning. För det ändamålet snodde han Oskars välbekanta poser.
Synade man Markus i sömmarna var han ett hoplappande av olika själar. Faddhet, falskhet. Hela hans person var intränad.
I skottlinjen 