”Kan man läsa juridik i Stockholm?”

Här kommer några elevcitat från veckan som gått.

En elev summerar höstterminens skolprestationer och säger hoppfullt: ”Jag är ju i alla fall duktig för att vara dålig i skolan”.

En annan elev när hon får höra att juristprogrammet finns i Stockholm: ”Vadå, kan man läsa juridik i Stockholm? Vad roligt. Då behöver jag ju inte göra slut med Erik.”

Annonser

Något som kullkastar allt

När jag levde i ett tryggt och stadigvarande förhållande sökte jag efter ett mode som blott och bart upprätthöll stilen. Jag var ute efter att förfina vad jag uppfattade som en fungerande helhet.

Nu när jag har blivit singel, söker jag efter ett mode som kan tänkas ha en rent subversiv inverkan på min tillvaro och min person. Jag skiter i om det är gröna Lacostekrokodiler, gubbiga Ganttröjor eller enfärgade basplagg från HM – jag vill bara ha något som kullkastar allt.

Ögon jämsides med bron

Mitt tåg ankommer till Slussen när ett tåg på den andra sidan plattformen börjar tjuta och stänga om sig. Jag sitter och ser in i ögonen på en främling i det andra tåget när vi glider upp jämsides på bron mellan Slussen och Gamla stan. En liten upphetsad eldslåga tänds i mina ögon och jag tänker: mitt tåg åker snabbare än ditt.

Jag ler förnöjt åt det, jag rentav ser en tjusning i det och jag får en kick av farten – av omkörningen. Jag blir vild av tävlingsmomentet som uppstår, om än bara i mitt huvud.

Mitt tåg vann.

Sedan blev vi omkörda.

Äppelursprung

När det spöregnar ute låter jag äppelskruttarna falla ur handen på mig och ner i vattenpölarna. Det känns som om de förenas med naturen då, med sitt äppelursprung.

Deras berättelser – en skatt

On a serious note:

Rastlösa möten, en enorm rättningsbörda och skrivare ur funktion. Trots alla motgångar i skolvardagen finns ljuspunkter. Mina treor, närapå nittio elever, har nu blivit färdiga med sina argumenterande tal och jag kan konstatera att jag är lyckligt lottad.

Längst bak i ett nedsläckt klassrum sitter jag med min röda betygsbok och summerar deras prestationer. Aldrig har jag fått chansen att sätta så höga betyg som den här gången. Livshistorier om flyktingläger och oroliga resor till det nya landet sammanflätas med kraftfull argumentation för flyktingamnesti. Personliga livsöden om bortgångna småbröder och övergrepp under barndomen skakar klassrumsväggarna och berör hela klassen till tårar. Plötsligt skrattar och gråter allihop.

Mitt i allt tystnar jag och tänker jag att det är en ynnest att få lyssna till alla deras berättelser. Jag känner mig priviligerad. Det är en skatt de ger mig, varje dag.

Kontextberoende elever

På ett lärarmöte framkommer det att eleverna i årskurs tre vill att vi bokar in externa föreläsare som kan lära dem hur man betalar räkningar, öppnar sparkonton och vad ränta är för något. Detta trots att de just läst samhällskunskap där privatekonomi är ett centralt moment. Lärare K mitt emot mig utbrister då: Det är för att våra elever är alltför kontextberoende.

Kontextberoende var ordet. Smaka på det!

Porrsurfande elever

Det hände i november förra året. Den här bloggen fanns inte då, så jag kunde inte nedteckna mina iakttagelser då.

Jag hade en genomgång om svenska dialekter när jag plötsligt upptäcker att en elev längst bak i klassrummet ser lurig ut. Minspelet visar att eleven döljer något. Min första tanke är att han läser något väldigt intressant på exempelvis Flashback.

Till saken hör att det under den här tiden var vinter och nattsvart ute. Fönsterglaset tjänade alltså på ett utmärkt sätt som en spegel för den som ville se vad eleverna surfade på. Så även den här gången.

Jag bestämmer mig för att ta några raska steg mot eleven. Då ser jag i spegelreflektionen att fliken med porr hastigt stängs ned. Det här får mig att backa några steg, för att se om eleven tar upp samma flik igen. Mycket riktigt sker det. Så fort jag är på betryggande avstånd från eleven, åker porren upp på nytt.

Så här håller det på en kvart tills jag börjar överösa eleven ifråga med kluriga frågor, vilket gör eleven mycket irriterad. Jag avbryter ju mitt i hans filmtittande.

Givetvis tog jag efter lektionen ett ordentligt snack med eleven ifråga. Vinterhalvåret gör att jag kan ha bättre kontroll på vad eleverna surfar på medan jag pratar. Det är jag tacksam för. Eleverna då? De är inte lika glada över det.

Lärobokspoesi

I en lärobok från gymnasiet, “Litterär gestaltning”, hittade jag kryptiska meddelanden som någon trött elev nedtecknat: ”Visst är han på bilden fin? Eller inte, poeter attraherar mig dock. De är så… poetiska.”.

Först trodde jag att meddelandena var tänkta att uppmärksamma framtida elever på viktiga passager i boken. Men kommentarerna var istället underhållande och gav hela tiden ledtrådar om vilken sida man skulle gå till härnäst: ”Ja, det är inte lätt att föda barn. Men det är inte lätt att vara barn heller. Äh, nu orkar jag inte med det här längre, jag är hungrig! Bläddra fram till sidan 93.”

Så fortsätter det genom hela boken. Man slussas fram och tillbaka mellan olika kapitel, med kommentarer om hur äckliga skolans pannkakor är och om hur ens tonårsliv börjar te sig som ett grekiskt drama.

Höjdpunkten var när jag hänvisades till ett uppslag där det låg ett litet handskrivet brev. Brevet var väldigt personligt. Därför tänker jag inte återge det här.

Ögonen i nacken

Om pannan, om öronen, om nacken hade haft ögon, hade jag fått syn på alla de som någon gång tittat på mig när jag sett åt ett annat håll och som sett åt ett annat håll när jag har tittat åt deras håll.

Alla de som, i sista sekunden, hunnit vända på klacken för att vi inte längre har något vettigt att säga varandra. Och alla de som, från någon uteservering eller fik, fått syn på mig bland folkmassorna och uppjagat utbrustit ”kolla inte nu, men där går han, den grisen” till en bordskamrat eller ett sällskap.

Om pannan, om öronen, om nacken hade haft ögon, hade jag fått syn på alla de som ljudlöst och stumt rört sig i min närhet i tjugo år men som aldrig kom fram och sade vad de egentligen ville ha sagt.

Boka bröd på Ica

En hurtig kvinna i 40-årsåldern kommer fram till kassan på ICA. Cykelhjälmen bär hon under armen och på ryggen har hon en Kånken fastspänd som en koala runt en tjock gren. Flämtandes frågar hon: ”Kan man boka ett bröd?”

Kassörskan bara skrattar. Den hurtiga kvinnan också. Men de skrattar åt olika saker.