Kontextberoende elever

På ett lärarmöte framkommer det att eleverna i årskurs tre vill att vi bokar in externa föreläsare som kan lära dem hur man betalar räkningar, öppnar sparkonton och vad ränta är för något. Detta trots att de just läst samhällskunskap där privatekonomi är ett centralt moment. Lärare K mitt emot mig utbrister då: Det är för att våra elever är alltför kontextberoende.

Kontextberoende var ordet. Smaka på det!

Annonser

Porrsurfande elever

Det hände i november förra året. Den här bloggen fanns inte då, så jag kunde inte nedteckna mina iakttagelser då.

Jag hade en genomgång om svenska dialekter när jag plötsligt upptäcker att en elev längst bak i klassrummet ser lurig ut. Minspelet visar att eleven döljer något. Min första tanke är att han läser något väldigt intressant på exempelvis Flashback.

Till saken hör att det under den här tiden var vinter och nattsvart ute. Fönsterglaset tjänade alltså på ett utmärkt sätt som en spegel för den som ville se vad eleverna surfade på. Så även den här gången.

Jag bestämmer mig för att ta några raska steg mot eleven. Då ser jag i spegelreflektionen att fliken med porr hastigt stängs ned. Det här får mig att backa några steg, för att se om eleven tar upp samma flik igen. Mycket riktigt sker det. Så fort jag är på betryggande avstånd från eleven, åker porren upp på nytt.

Så här håller det på en kvart tills jag börjar överösa eleven ifråga med kluriga frågor, vilket gör eleven mycket irriterad. Jag avbryter ju mitt i hans filmtittande.

Givetvis tog jag efter lektionen ett ordentligt snack med eleven ifråga. Vinterhalvåret gör att jag kan ha bättre kontroll på vad eleverna surfar på medan jag pratar. Det är jag tacksam för. Eleverna då? De är inte lika glada över det.

Lärobokspoesi

I en lärobok från gymnasiet, “Litterär gestaltning”, hittade jag kryptiska meddelanden som någon trött elev nedtecknat: ”Visst är han på bilden fin? Eller inte, poeter attraherar mig dock. De är så… poetiska.”.

Först trodde jag att meddelandena var tänkta att uppmärksamma framtida elever på viktiga passager i boken. Men kommentarerna var istället underhållande och gav hela tiden ledtrådar om vilken sida man skulle gå till härnäst: ”Ja, det är inte lätt att föda barn. Men det är inte lätt att vara barn heller. Äh, nu orkar jag inte med det här längre, jag är hungrig! Bläddra fram till sidan 93.”

Så fortsätter det genom hela boken. Man slussas fram och tillbaka mellan olika kapitel, med kommentarer om hur äckliga skolans pannkakor är och om hur ens tonårsliv börjar te sig som ett grekiskt drama.

Höjdpunkten var när jag hänvisades till ett uppslag där det låg ett litet handskrivet brev. Brevet var väldigt personligt. Därför tänker jag inte återge det här.

Ögonen i nacken

Om pannan, om öronen, om nacken hade haft ögon, hade jag fått syn på alla de som någon gång tittat på mig när jag sett åt ett annat håll och som sett åt ett annat håll när jag har tittat åt deras håll.

Alla de som, i sista sekunden, hunnit vända på klacken för att vi inte längre har något vettigt att säga varandra. Och alla de som, från någon uteservering eller fik, fått syn på mig bland folkmassorna och uppjagat utbrustit ”kolla inte nu, men där går han, den grisen” till en bordskamrat eller ett sällskap.

Om pannan, om öronen, om nacken hade haft ögon, hade jag fått syn på alla de som ljudlöst och stumt rört sig i min närhet i tjugo år men som aldrig kom fram och sade vad de egentligen ville ha sagt.

Boka bröd på Ica

En hurtig kvinna i 40-årsåldern kommer fram till kassan på ICA. Cykelhjälmen bär hon under armen och på ryggen har hon en Kånken fastspänd som en koala runt en tjock gren. Flämtandes frågar hon: ”Kan man boka ett bröd?”

Kassörskan bara skrattar. Den hurtiga kvinnan också. Men de skrattar åt olika saker.

Någonstans tänker jag att…

När någon säger något i stil med ”Jag tänker någonstans att…”, ”Här kan jag känna att vi någonstans…” eller ”Någonstans tycker jag att vi borde…” så kan jag inte låta bli att tänka ”Var då någonstans?”. Förlåt. För jag vet ju vad ni menar.

Våldsamma barn mot fuskbyggare

Intuition är enligt Nationalencyklopedin en ”omedelbar uppfattning av ett objekt där alla moment uppfattas direkt”.

När jag var liten var jag blyg, försiktig och fredlig. En händelse i min barndom sticker ut som särskilt våldsam. Jag var 7-8 år och vi hade en målare hos oss på ett mindre arbete. När arbetet var färdigt och han och min pappa stod och småpratade precis utanför huset, fick jag syn på honom och sprang dit. Ingen hade kunnat förutse det – men plötsligt hade jag min fot på hans skenben. En hård spark.

Målaren skrek till, pappa med. Själv minns jag inte hur jag reagerade. Antar att jag skämdes.

Några veckor senare berättade pappa att målaren var en bedragare. Det hade stått om honom i lokaltidningen. Han var vad man kallar en fuskbyggare och var av polisen eftersökt för en rad brott. Honom hade jag sparkat.

Detta är en av de mest mystiska gärningarna som jag har gjort mig skyldig till i mitt liv. Kanske var det intuition.