Okej, nu gick grannen och hans flickvän förbi utanför mitt fönster (bottenplan) och kollade in när jag stod vid spisen i underkläderna med en brun teddybjörn liggandes över axeln som om det vore ett spädbarn. Härligt när man lyckas göra ett bra och sunt intryck på grannen.
Morfar
”Ibland kan jag riktigt sörja över detta, att så många människor, så oändligt många, har levat på vår jord och dött utan att lämna några spår efter sig, ingenting som kan förkunna för oss som lever nu: Jag har också levat!”
Så inleder Astrid Lindgren sin essäbok, ”Liv kan vara så olika” (1985), om två vitt skilda människoöden. Hon fortsätter:
”Nog är det sorgligt att glömskan så obönhörligt får lägga sig över människoliv som kanske – vem vet – rymde den oerhördas kärleken, den djupaste tragiken eller den största visdomen i mänsklighetens historia, och vi har inte ens fått höra talas om det, allt är begravt i mörker och tystnad.”
Jag kom att tänka på de här raderna i dag när vi, jag och min familj, uppvaktade morfar Göran på hans 90-årsdag. 90 år är för övrigt en imponerande hög ålder, särskilt eftersom han gör morgongymnastik varje morgon och är fullständigt klar i huvudet.
I framtiden
I framtiden kommer vi – medborgare på alla nivåer i samhället – att betrakta utdömandet av fängelsestraff som en förlegad och generande företeelse.
Och om någon kriminolog i framtiden vågar föra fängelsedomar på tal i en tevedebatt eller liknande kommer hela tittarskaran i landet att samfällt utbrista: ”Fängelse! Hur kunde vi? Vad tänkte vi?”
Och dumheten med fängelse kommer vara något vi då kan enas kring över blockgränserna.
Mittpunkten
Alice med en ovanligt smörig kärleksförklaring för att vara henne:
”Jag vill alltid vara i:et i vi:et. Och du kommer alltid att vara v:et i livet. Mittpunkten för allt.”
De vältaliga
Vi försöker erövra världen med ord som: Paradigm, prekariat, probalitet, prevalens.
Vi lär ut att något kan vara plausibelt, och att någon kan vara prekär.
Kär kär kär.
Vi säger att en del saker är moderna, medan andra är hopplöst omoderna.
Men framför allt säger vi att saker och ting är postmoderna.
Efter regn kommer solsken och efter politiken kommer – postpolitiken.
Ord som diskrepans, diskursivt, dikotomi är enkla att ta till sig, för de börjar alla på bokstaven D.
Kontextuellt, konstitutivt, kausalitet, korrelation, konträrt och kontingent är ord som är enkla av samma anledning.
K förenar dem.
Orden kan vara en genväg, ett sätt att nå ut till väljarna.
Väljarna lyssnar noggrant på orden som väljs.
Aspekt, intellekt, prefekt, perfekt, vänstersekt.
De användbara orden, är de användbara eller oanvändbara?
Jag skulle säga: okränkbara.
Probalitet, prevalens, pragmatism, partikulärt.
Kan du komma närmare, jag hör inte vad du säger, det dånar så fruktansvärt.
Implicit, hypokrisi, kollektiv, maxim, syllogism, metafysik.
Att orsaker hör samman kallas orsakssamband.
Ett annat ord är kausalitet.
Och på latin blir det som ni säkert redan vet: Post hoc ergo propter hoc.
Har man bråttom kan man bara skriva: post hoc, det räcker, folk förstår ändå.
Stratifiera. Alludera. Substituera. Inventera.
Vi måste prata högre så att de hör oss. För pratets skull.
Och tvärtemot vad många kanske tror, beror de låga röstsiffrorna ofta på tekniska problem och krångel, inte på hur vi formulerar oss.
Är den här mikrofonen på? Hörs jag? Hörs jag där borta?
Då kör vi igång.
Runt, runt, runt
När jag var ett hopplöst och rastlöst barn kunde mamma säga åt mig att springa fem varv runt huset. Det var precis vad jag gjorde också. Tills jag blev äldre och förstod att det mest var något man sade.
I mitten av maj
Mitt i rummet: en födelsedagstårta med ett tydligt avtryck av en hand som tagit en stor bit av tårtan redan.
Mitt på golvet: Ophelia som skriver ”Säg något då, din obrydda idiotjävel” med en röd krita mitt på parketten.
Mitt i regnpölen: ett oregistrerat årskort på SL som någon tappat och gett upp hoppet om – nu guppandes bland femtioöringar, Trisslotter och döda insekter.
Om ord
Ord kan smaka något
men man kan även smaka på ord
Man kan pröva dem i gommen
innan man lanserar dem som
ord
Sa någon för femton år sedan
Leker att jag är femton igen:
Hej, är det du som är x på Lunarstorm? Jag är vän med y och z som du känner. De brukar skriva i din gästbok i alla fall. Kan du snälla skriva ge mig PRO? Jag har inte råd just nu, men jag kan ge dig tillbaka när jag har pengar på mobilen igen. Snälla? Snygg du är på bilderna i ditt kollage förresten… Ska länka dig från min krypin!
Någonstans
Jag undrar om det någonstans
under alla veckningar, alla lager
finns en essens, en kärna av jag
Den jag verkligen är, oputsad
I skottlinjen 